Fredrika&Mary

Hemresan gick bra, men det var inte den roligaste, eftersom det aldrig är kul att flyga själv. När jag skulle checka in stod jag med en bekymmersrynka i pannan och undrade vad det var för människor jag skulle flyga med. Jag kände mig ensam och tanken att jag skulle dö ensam om planet skulle störta gjorde att jag fick två rynkor till. Killen som stod framför mig såg snäll ut. En backpacker från Australien eller Nya zeeland. Han hade en tjock bok "Traveling through europe" Tanken slog mig att det var en vän till mina aussies hemma och att han var påväg till sverige. Sen ville jag luta mig mot hans rygg och somna och hoppas på att han skulle bära mig till flygplanet.

05.30 flög vi till budapest och jag sov nästan hela vägen. Jag vägrade inse min storlek, trots att den är liten, och att jag inte kunde klämma in mig på två säten och sova bekvämt, men jag fick någon timma sömn allt som allt iaf. I budapest var jag nära att missa flygbytet eftersom min klocka gick fel. Jag stod på ett fik o drack kaffe när jag tänkte att ja skulle kika om dom hade börjat boarda. Jag kommer dit precis innan dom ska börja ropa upp namnen på de som saknas. jag och två andra från athens ankomst. Smooth.

På flyget fick jag hänga med lukas.

En liten kille på fem-sex år som verkade lite lonely. Eftersom jag också var det blev vi bästa kompisar. Hans pappa satt bakom oss och sov. Lukas satt intill fönstret och ville gå på toa var femte minut. Han ville ha sällskap också eftersom han hade blivit inlåst en gång, så jag fick vakta dörren. när vi skulle landa vänder han sig om till sin pappa.

"Pappa jag tycker om den här tjejen. Kan vi hälsa på henne i stockholm?"

Jasså, ni är så bra kompisar nu?

"Ja, vi är bästa kompisar"

När vi skulle hämta bagaget står hela familjen några meter brevid. Lukas skriker.

"DET HÄR ÄR MIN LILLEBROR ROBIN, OCH MIN PAPPA MICHEL"

Hans lillasyster är lika vild med stora busiga ögon "JAG HETER EMELIE"

Fredrika står och vinkar, hej hej familjen!