Fredrika&Mary

Idag så blev det ju panikhetsigt på slutet av arbetsdagen. Jag trodde att jag hade glömt min mobil hemma eftersom jag inte kunde hitta den i väskan. Jag var hundra på att den var med, men antog att jag måste lagt av mig den som en cenil gumma någonstans hemma på väg ut.

Åker hem för att hämta den. Letar och letar. Svettas. Hittar den inte. Svettas! Laddar min gamla telefon(jos super reserv), ringer min vanliga. Toner men inget ljud. Fan också tänker jag, helvete va svetten lackar. Inte nu, när ja ska bort och behöver telefon för att inte tappa bort mig helt i vimlet av 55000 människor. Slänger iväg ett sms till Karro som står på jobbet.
"min mobil är inte här och jag ringer, det går signaler men ja hör inget"
 "Jag testar en gång"

Jag hade gett upp hoppet och var ångestladdad och arg så jag hade planerat att åka till elgiganten o köpa en ny telefon på väg tillbaka till jobbet, hade planerat allt in i minsta detalj. Hur ja skulle lägga upp en liten facebook grupp tex..
"Jag har bytt abonnemang så ge hit ditt nummer pls my friend"
 "ska jag springa hem och hämta min telefonbok så ja kan lägga in de snabbaste nummrena?"
"Ska jag lägga in de ja kan utantill bara så länge"
"undrar om Maria har Anders Hedins nummer, undra om hon har de flesta av mina polares nummer?"

Karro ringer fem minuter senare och har hittat den. Jag hade ett liiiiiiiiiiiiiiitet mushål i träningsväskans ficka så mobilen hade krupit in i innerfodret!

Jag svettas ihjäl, skjut mig nu. mobilfadan. Gick in på onoff och köpte en såndär kedja man sätter fast mobilen i så man kan hänga den runt halsen eller vira runt handleden o smälla till någon i nyllet när man tar en klunk öl.


Midjeväska nästa i army helst!